Norge 2009

Min första resa i Norge på hoj, en resa som bet ordentligt. Efter den här turen kan jag inte få nog av friheten längs vägen. Ju längre desto bättre.
























I Norge lutar allt, jag undrar om Norrmännen ens tänker på det. På många ställen står husen uppställda lite hur som helst med hisnande avgrunder intill farstukvisten. Kliver man fel på väg ut så slutar man inte rulla förrän långt nere.

Det här är också den enda resan jag gjort med sällskap, vi trivdes bra hela vägen runt och det är ett gott betyg.

Mot Idre
Solen sken och hunden var parkerad hos snäll farfar. Semestern var ett faktum och vi kunde inte komma iväg fort nog. Jag hade packrullen i bak på min lilla GS och tältet surrades fast på den stora. Endast första natten var förbokad och det kan vara skönt att ha någonstans att sova om det inte dyker upp någonstans att  bo.



















Vi kom iväg lite sent och sista biten före Idre hade de skalat bort asfalten. Vägen var full med djupt grus och stenbumlingar. Skönt med riktig bike som klarar lite skitvägar.



















Knappgården

Väl framme på  Knappgården utanför Idre ville vi bara äta och njuta av friden. Damen som äger gården kom ut och hälsade och undrade om vi var blöta och behövde torka kläderna. De flesta mc-åkare som passerat hade sett ut som dränkta katter. Det lät ju bra ... jaja vi hade tagit med oss solen upp nu så det skulle nog lösa sig.
















Vidare in i Norge
Efter en skön natt i sköna sängar fortsatte vi via Dovre mot Romsdalen, vädret blev bättre ju längre ut mot kusten vi kom och utsikten likaså. Målet var att köra till Åndalsnes och utforska väg 63 och Trollstigen. Tjohooo!


Äntligen Trollstigen jag säger bara wow!



Längs väg 63 fick vi se hur de bygger nytt, betongen fraktades med helikopter till målet. 


En avstickare runt Romsdalsfjorden med fika, mat är dyrt i Norge.


Numera förknippar vi Makrill med Norge för det är bästa matsäcken. Enkel att packa och ta med. 
Lunchen här intill är standard och funkar överallt.





Geiranger
Behöver platsen beskrivas? Nej, man kan gott tillbringa ett par dagar med att bara njuta av platsen när man väl tagit sig ner för serpentinvägarna. 


Vill inte tänka på hur det är att ta sig dit och hem på vintern i halkan. Geiranger bjuder för övrigt på mysiga resturanger vid kajen och småstadsturism i lagom mängd. En Camping finns vid vattnet, vi stannade till längs vägen för att pusta och vips var natthärberget ordnat. Ledigt rum fanns i huset bakom ryggen och därifrån tar det ett par minuter att gå ner till bryggan och middagen. Kan man önska mer?
Ja kanske sköna sängar och en dusch man minns ;-)


























Helt Ok utsikt från sovrumsfönstret en sommarmorgon

























Hejdå Geiranger, vi ses nästa gång.



Åker man längs väg 63 åt vilket håll som helst dyker naturens under upp överallt. Ett tips är att ta till lite extra tid ända från Romsdalen och se sig omkring runt Romsdalsfjorden, 63:an och självklart Trollstigen. När man kommer förbi själva Trollstigen och är på väg söderut igen är vägen helt fantastisk. Varför inte stanna och "gå på tur" en dag. Ta annars vägen förbi isfjorden och runt Romsdalsfjorden och  färjan vidare mot Geiranger.


Från Geiranger tar man med fördel väg 15 mot Lom, då har man Jotunheimens nationalpark med både Galdhöpiggen och Glittertind inom räckhåll. 


Det finns inga foton här från den sträckan men den är klart sevärd.


Efter ett tag tappar man känslan för nivåer och bäckarna ser ut att rinna uppåt, då kan det vara dags att ta en rast. En dag eller två i det här området är aldrig fel för det dyker ständigt upp nya saker att upptäcka. Vågar man chansa på lite mindre vägar får man uppleva helt nya saker.


Man lär så länge man lever
Jag fick lära mig att tunnlar kan uppträda i form av serpentiner, mörka smala där man absolut inte vill möta någon. Därefter lärde vi oss att streckade linjer på kartan inte betydde lite mindre väg utan vandringsled. Där går gränsen för mig, speciellt i Norge. Vi kan konstatera att genvägar ofta blir senvägar men det gör ju inget när man är på semester.


En annan lärdom var att tolka varning för skarp kurva olika beroende på var man befinner sig. Det betyder i klartext att skarp kurva i Gudbrandsdalen är en något snäv sväng, därefter accumuleras betydelsen beroende på hur kurvigt område man befinner sig i. 


Vill man töja sina egna gränser så är det rätt land ;-)


En annan fördel med Norge är att man genom att ta en annan väg eller åka samma väg åt andra hållet kan få en helt ny upplevelse.


Tältet åkte med som en försäkring mot krångel med boende. Vi upptäckte dock rätt snabbt att det är skönt med torr bäddad säng och varm dusch på kvällen, det vimlar av rum längs vägen. Privatrummen hade förhållandevis vettiga priser, runt 250-300 Nkr per bädd om man var två och delade rum. Absolut bäst var det när det bjöds på frukost. Campingstugorna höll samma prisklass med ganska kass standard.


Nåja, nog med reklam för den konserverade makrillens land (det blev mycket av den varan) nu åker vi vidare.


Mot nya upplevelser
Denna gång mot Femundssundet. När vi svängde av från Gudbrandsdalen och körde upp mot platån mot Ringebu sjönk temperaturen fem grader på ett kick. 
















Himlen lägger sig till ro strax ovanför öronen


















Efter alla hisnande höjder med  vyer man sparar i sitt innersta kändes platån som balsam för själen. Himlen ligger lågt och snuddar bergtopparna, den sträcker sig så långt ögat når. Här har Norrmännen sitt paradis med enkla små timmerstugor i mångmiljonklassen.


Långpass i vildmarken
Vi passade på att åka längre på kvällen än vanligt, ljuset var fantastiskt och skulle vi inte hitta någonstans att bo så var det bara att slå upp tältet. Vi körde vidare smått berusade av vidderna. 


Till slut var kvällen ett faktum och solen låg lågt, vi hade passerat några campingplatser men känt att dagen inte var slut än. Området började kännas lite ödsligt och det där med att slå upp tält i mörker har sina sidor.


Äntligen
Mitt i ingenting dök en skylt upp "rum och frukost 600 kr", det kändes som hittat så vi svängde av. Ett enormt boninghus dök upp men det såg ödsligt ut, besvikelsen hann bara komma och gå för på dörren fanns en lapp med ett telefonnummer.


Visst var det öppet fick vi till svar och vips stod det en äkta norrman på uppfarten med nyckel i högsta hugg. Han undrade om vi var mörkrädda för huset var obemannat under veckorna. Man hyr oftast ut till större sällskap på helger under lågsäsongen.


Vi förklarade att det var vi inte och därmed hade vi hyrt en liten hytta med 15 rum varav 13 sovrum med tillhörande badrum och bastu för 600 pix. Frukost beställde vi till åtta på morgonen och det var inga problem förklarade värden glatt.


En nyckel värdig ett slott överlämnades och därmed var stugan vår. 


Det där med mörkrädd var inte helt taget ur luften för man fick tränga undan en envis pockande tanke på "The shining med Jack Nicholson" när mörkret lade sig och skuggorna växte. 
Klockan åtta stod frukost med alla tillbehör man kan önska sig på bordet, tala om service.

En morgonpromenad gav vid handen att har man eget plan så är det bara att taxa in lagom till middagen ;-)
Landningsbanan ligger nämligen bakom huset


Efter en dags färd förbi Trysil anlände vi till Loka, smultronstället med plats för avkoppling efter långa dagar i sadeln











Underbara värmland



Resumé
Det där med väder är en het potatis för oss i norden där vår upplevelse ofta står i direkt samklang med vädret.


Semestern 2008 stannade jag hemma i Sverige dels på grund av familjen och dels pga ostadigt väder. Rätt som det var öste det vatten från skyn. När det var dags för semester 2009 var det nära att bli annat resmål igen, larmrapporterna haglade om extremväder och översvämningar överallt. 


Beslut måste fattas och vi valde att chansa, det går ju att vända och köra ner till Rivieran om Norge skulle drunkna i regn. Sagt och gjort, regnstället packades ner och som ni ser kom inte en droppe ;-) 
Nja lite ljuger jag för när vi körde över gränsen till Norge från Idre första dagen regnade det flera minuter i sträck.......

Friskt vågat...
Nedanstående klipp gäller Sverige och samma gällde för Norge den aktuella perioden, vi kan konstatera att friskt vågat hälften vunnet

"Juli blev en blöt historia. Flera platser från Värmland i sydväst till Ångermanland i nordost satte nya regnrekord för juli. 332 mm i Hattsjöbäcken i Ångermanland var bara 2 mm från det svenska regnrekordet för juli. Junis värmebölja tog snabbt slut i början av juli och redan den 4 juli noterades årets sista 30-gradersdag. Den 8-11 juli drog ett omfattande och mycket kraftigt regn in från sydost. I Uppland, Västmanland och Dalarna föll sammanlagt uppåt 100 mm regn. Störst nederbördsmängd under ett dygn i juli (och även för året som helhet) blev 90 mm i Munktorp i Västmanland den 8 juli. Översvämningar som följde är tyvärr kanske det man minns bäst av väderåret 2009? Andra regnväder värda att nämna berörde västra Svealand och södra Norrland den 19-20 juli och sydöstra och mellersta Norrland den 23-24 juli. Månaden avslutades sedan med en ovanlig händelse för att vara juli. Det blåste upp till stormbyar på 28 m/s vid Bohuskusten den 31 juli."
källa http://svt.se/2.52865/1.1841689/vaderaret_2009