Abisko / Riksgränsen 2010




En dröm jag haft sedan länge är att åka inlandsbanan upp till Riksgränsen.

Sagt och gjort så blev det

Eftersom tågkaoset redan var ett faktum kunde det ju inte bli värre resonerade jag och beställde en biljett.

Ju närmare avresedagen jag kom ju osäkrare blev det ifall jag överhuvudtaget skulle komma iväg. Halva Sverige var översnöat och hemmavid skottade vi tak och tomt för fullt. När man skottat taket låg all snö utanför dörren och det var bara att börja om.

Till slut ramlade snön jag nyss kastat upp på vallen ner till grannen istället. Vilken vinter!


Ett samtal till biljettbokningen gav vid handen att tågen via Västerås inte var att tänka på så killen bokade om mig till Stockholmstågen och vips omvandlades biljetten till en förstaklassbiljett,  så det kan bli!

En plan var att först få ett par dagar i Boden med någon jag gillar mycket och sen åka vidare, en mycket bra plan ;-)


Tåget gick som det skulle. Vilken fantastisk uppfinning med egen hytt där dusch och frukost ingår och man kan bara ta det lugnt. Internet är i och för sig kasst norr om Uppsala men det finns ju böcker.



En kvällstur genom tåget gjorde att jag var tacksam över hytten, folk ligger huller om buller och ser inte speciellt utvilade ut.







Boden nästa


Fika
Vi utforskade Boden med omnejd några dagar, härlig vinter och massor av spännande saker att se. Vi fikade på Retrocafét och tillbringade någon timme med att fascinerat vandra runt och titta på alla prylar.





Bodens fästning fick ett besök man blir imponerad av alla soldater som gjorde rekryten där under vintrarna. Vad kallt det måste varit att stå vakt på vindpinade sluttningar. På bilden ser man skyttevärnen som går längs hela vägen upp mot fästningen. Fästningen byggdes f.ö med start 1901, dragningen av stambanan genom övre Norrland bidrog till beslutet. Främsta syftet med fästningen var att avskräcka Ryssen från invasion över land från finska fastlandet.


Storforsen 
Vilket ställe kan rekommenderas och ta med fika för där kan man stanna ett tag ;-)

På vägen hade jag kallt räknat med att vi skulle ta lite mat någonstans. Hur göra? Jo, det är inte så svårt man stannar på lämpligt hak och går in för att äta.

Tji fick jag för i Norrland är till och med korvmojen stängt på söndag eftermiddag. Vi åt torsk med äggsås på serviceboendet för där var det öppet ;-P


Avan

Tja, dä ä bare å åk ....


Tungan rätt i mun så hittar man rätt!!


Riksgränsen nästa

Vidare mot nya upptäckter, vi skildes åt igen och jag fortsatte norrut

 Inlandsbanan norr om Kiruna är en upplevelse. Jag skuttade runt i vagnen som en liten unge och tryckte näsan mot rutan för att inte missa något. Vildmarken breder ut sig så långt ögat når.

Tåget stannar precis ovanför hotellet och vandrarhemmet så det är bara att kliva av och gå nedför backen.


Vandrarhemmet ligger precis bredvid hotellet och en liten Ica-affär, rummen är helt ok och utsikten fantastisk över sjön Vassijaure. Killen som driver vandrarhemmet är helt ok och han tipsade om skidspår och kollade av att man kom hem igen efter utflykterna. 
Helt hundra var det kanske inte om man inte tycket stenhårda skoterspår med hisnande backar är optimalt med längdskidor men jag överlevde ;-)

Kombidusch

Utsikt från sängen ;-)


Längdåkning i skoterspår, en utmaning värd namnet. 





En dag på skidor avslutas med fördel med en runda på sjön. Undvik bara att samsas med skoteråkarna. När de sätter igång lägger sig bensinångorna tungt över nejden. 




















En kväll i bastun och saunan är inte fel det heller, ölen smakar lika gott där som i baren och jag hade kunnat stanna där i dagar.




Trevligt sällskap fanns det med, man träffar nästan alltid intressanta människor med egna tankar om saker och ting. Sånt avhandlas väldigt bra vid poolkanten med öl och tilltugg.





Och nu utför, man har väl inte släpat både längs och slalomskidor för att det är kul att kånka på packning  ;-)


Det är nästan värt att riskera livet i otäck liftar när belöningen är den här.
 Man glömmer allt och bara är





Kan tillägga att jag vet fortfarande inte hur man tar sig ner till Katterjåck för att äta lunch. På något sätt lyckades jag hela tiden åka fel, tog sikte längst upp och såg minsann var jag skulle åka men på vägen ner gick det snett och jag kom aldrig dit jag skulle.


På vägen valde helt fel i någon sväng och hamnade utanför hotellet vid Riksgränsen istället och så var jag tvungen att ta läskiga liften tillbaka igen!!!

Ett hopplöst fall det är jag det ;-)

Tog mig dit med längdskidorna en dag för dit skulle jag banne mig







Så åker vi vidare

Allt roligt har ett slut och jag kom på att det hade varit läge att ta ett par dagar extra för att utforska även den  Norska sidan. Rutten Riksgränsen - Narvik med inlandsbanan ska vara enormt vacker. jag har åkt sträckan med bil och hoppas få ta tåget nästa gång 





Abisko nästa


På´t igen, det tar inte lång stund att åka mellan Riksgränsen och Abisko, efter 40-50 minuter är man framme. En stund då man att återigen kan njuta av vildmark och Torne Träsk utanför fönstret.

Man kan köpa en mobilbiljett via Sj och visa upp den på tåget. Suveränt om man inte har exakt koll på när man vill åka. Det finns inga automater vid tåget.





Abisko är snöfattigare än Riksgränsen och det märktes på skidföret. Det finns egentligen ett enda spår att åka mellan Abiskojåkk och Nuolja med olika längder och svårighetsgrad. Det gula, gröna och svartvita spåret (4,5/9/13,5 km).

En häftig upplevelse att tillbringa dagen ute i vildmarken, det vimlar inte direkt av folk i spåret. När jag var där var snön stenhård och de enklaste backarna var värsta utmaningen att ta sig uppför.

Ofta fick jag ta av mig skidorna och klättra upp och sen hålla i hatten på vägen ner. En vurpa på fel ställe kändes inte frestande alls.



Utsikten är helt enkelt underbar ...

Fika

När man kommer ut på myrmarkerna kan det löna sig att kolla hur djup snön egentligen är. Jag blev vid ett tillfälle sugen på fika. Det blev inte av att slå läger längre upp på fjället och nu började magen kurra ordentligt.

Ett snedsteg med skidstaven avgjorde saken, fikat fick vänta till senare. Det som syntes ovanför snön var inte gräs utan förmodligen toppen på buskar och låga björkar för staven försvann långt upp på handtaget när jag råkade köra ner staven en bit utanför det preparerade spåret.



Lapporten, behöver något sägas?












Belöning



















Norrsken

Inga bilder på Norrsken denna gång, lyckades inte få några bra.

En rolig händelse däremot var Italiensk fotograf som tog flyget till Kiruna och hyrde ett rum i en liten bonnhåla utanför Abisko i syfte att uppleva Norrland och Norrskenet.

Han kom rakt från ingenstans en kväll och blev placerad vid mitt bord i matsalen, så blir det när man reser själv. Rätt som det är blir man ihopföst med någon man inte har en aning om vem det är.

Han misshandlade engelskan ordentligt, värre än mig *Ler men vi förstod varandra rätt bra ändå. Eftersom han bodde ett par kilometer från Abisko fjällstation hade han tänkt lifta över på kvällen.

Så där stod den lille Italienaren med en enorm kamera och stativ längs en kolsvart väg med vallar på flera meter och försökte få en bil att stanna. Vi kan konstatera att det kom ingen bil ... det är norra norrland ;-)

Det var kanske tur att det inte kom någon och körde på honom. Han fick gå och kom fram runt åtta på kvällen, lagom till middan.

Vi hade en trevlig kväll, han var fotograf till yrket och skulle åka linbanan upp och fota Norrskenet. Jag avböjde så fint jag kunde att göra honom sällskap ;-P. Linbanan ligger flera hundra meter upp på andra sidan vägen i kolsvarta mörkret och den är tvåsitsig. Jag och liftar är inte kompisar det vet ni som "liftat" med mig och där gick gränsen!

Den lille Italienaren kilade iväg vid tio och efteråt lade han ut bilderna på sin hemsida och de var jättebra. På så sätt vet jag att han överlevde färden tillbaka i mörkret också ;)







Lite kul ska man ha också ....

Isklättring på schemat

Isklättring har alltid fascinerat mig och nu fick jag chansen att prova på.

De har utflykter där man kan testa med full utrustning, jag blev eld och lågor. Får jag chansen så blir det fler gånger och gärna ett par dagar där man får testa sina gränser ordentligt ;-)




Kul kuligare och kuligast ;-)





















Hemfärd:

Till slut är det dag att åka hem, tåget var bokat och jobb väntade så det var bara att inse fakta och kliva på igen. Den här gången hade jag inte lika stor tur som på vägen upp.

Det kom inget nattåg utan en vagn modell rälsbuss. I den packade man glatt in alla resenärer överallt där det fanns ett skrymsle över. Jag klevju på nästan först och hade därför en plats som jag inte vågade lämna. Då hade jag blivit av med den bums!

Vid Kiruna stängde de av toaletterna, berget med väskor bara växte och lavinfaran ökade ju längre vi kom.

Synd att gå hädan dränkt av bagage kan man tycka. 

Någon timme före Boden såg jag ubåtar komma guppande.

Vad tusan gör man sittandes på ett tåg?? Ingen toa i sikte och efter ett tag hade jag kramp ...














I Boden hittade man till slut det rätta tåget och vi kunde lättade kliva ombord och göra oss klara för en natt genom Sveriges avlånga land.

Det var på håret ;-)
























Hemmavid är våren på G ... med stora steg!


Härligt ;-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar