tisdag 30 maj 2017

Biprodukter och livet på en pinne

Det finns de vars liv bara knallar på i en stadig bana, tja så ser det inte ut för mig. Då är det bra att ha lite annat att pyssla med.



Just nu är det högsäsong i bi-gården! Maj månad är utökningens tid och säsongen inleddes med kallt och ogästvänligt väder. Först var det kallt, sedan varmt ett par veckor och sedan kallt och snö igen. Påskveckan firade vi i snö och strålande sol och närmare 16 minusgrader på sina ställen, det gjorde att inledningen blev lite försenad. Jag kom inte åt att göra någon ordentlig genomgång av kuporna förrän en bit in i maj, flera veckor senare än vanligt.




Men nu är det full rulle, två samhällen är delade och vi får se hur det går. Jag skulle behöva gå igenom dem igen men vädret slog om så vi får se om jag kommer åt att göra en snabb titt imorgon för att se hur de mår.





Här blev det lite upprört när vi flyttat om bland ramarna, en stund senare var det lugnt igen. Eventuellt berodde det på ett mörkt moln med ostadigt väder som dök upp utan förvarning, bin är väldigt väderkänsliga så är det åska i luften kan de bli rejält irriterade.



Vad har man bina till då? Jo det är flera saker, det första är nog att det är en trevlig sysselsättning där man grejar runt och lär sig att det inte är någon idé att stressa på saker. Allt tar den tid det tar, bina känner direkt om man är ur balans och belönar en med ett sting på olämpligt ställe. Dessutom gör de som de vill, man kan läsa hur många böcker man vill men bina strutar i det. Man får helt enkelt anpassa sig och försöka hitta bästa lösningen för varje tillfälle.

Nästa goda ting är tre; honung, pollen och bibröd. De två första har de flesta en liten aning om vad det är, honungen är bäst när den är nyslungad direkt från kupan. Pollen är alla små pollenkorn bina samlar och använder som nödvändig föda. Kornen har olika färg beroende på vilken blomma de kommer ifrån.

Jag samlar dem genom att sätta fast en sorts fälla framför ingången (flustret) på bikupan och när bina går in skrapar de av sig pollenkornen som jag sedan samlar ihop.




















Dessa torkar jag och använder till bland annat müslin, pollen är en naturprodukt med så många egenskaper att det är svårt att göra en kort sammanfattning. Kort sagt de är ett av naturens mest kompletta ämnen och svårslaget som näringstillskott. Förra året samlade jag ihop tillräckligt för eget bruk hela vintern.

Bi-bröd är en annan rolig och nyttig produkt, när bina samlar pollenkornen och trycker in dem i vaxkakorna fermenteras de tillsammans med honungens mjölksyrabakterier. För oss människor är det ett proteintillskott med massor av näringsämnen och aminosyror och sägs vara antiinflammatoriskt.

Det är svårt att utvinna bi-brödet ur vaxkakorna men i helgen kunde jag få köra en pollenram i en maskin som utvinner kornen och nu har jag eget bi-bröd i frysen. I höst blir det en resa ner till Mariestad för att köra flera ramar.

Det var lite för mycket honung i min ram vilket gör att det inte lönar sig att torka dem som brukligt är, det var den enda ramen jag kunde avvara så de får ligga i frysen istället. En matsked på yoghurten så blir man pigg som en mört.

Jag tycker det här är ett suveränt sätt att få i sig det man behöver, det behövs inte en enorm tomt och stora tillgångar för att odla både bin och grönsaker. Man tager det man haver och det är gott nog.
























Spenaten planterade jag i november, sådde frön och lade snö över. De sköter sig själva och tittar upp så fort vårsolen kommer fram. Nu har jag haft färsk spenat i sex veckor utan någon som helst skötsel, det är snart dags att skörda det sista och så nytt.




















Rabarberna fick spader och växte över alla breddar, här har jag slängt allt trädgårdsavfall vilket måste
ha varit näringsrikt. 5 liter saft blev det.

 Tja det andra växer det med :-)







lördag 20 maj 2017

Kyrktuppar!!

Avdelning onödigt vetande:

Kyrktuppen engagerar Sverige vi har till och med en tävling varje år sedan 1979 som utser vinnande kyrktupp.

Kyrktuppsfrämjandet är en idéell förening som ägnar sig åt inspektion och vård av kyrktuppar, de trycker också upp brevmärken om kyrktuppar.

Tuppen har både ett hedniskt och kristet symbolvärde och pryder många kyrkor i vårt avlånga land.












Det jag undrar är... var kommer dessa in?

Nu råkar kyrkan heta Svanhals kyrka vilket kan ge en ledtråd men vi kan väl konstatera att de inte är vidare konsekventa :->








































Och denna?

Den sitter på Ängsö kyrka.






































Inga tuppar men rätt snygga ändå. Sådant här kan vara rätt trevliga saker att fundera på och helt onödiga detaljer i en värld av viktiga händelser.

Återigen är frågan oftast roligare än svaret.

Och framförallt kan man besöka nya platser och se världen med nyfiken blick

fredag 19 maj 2017

Alvastra kloster

Kan inte låta bli ruiner, de drar mig till sig och jag bara måste svänga av för att titta...och titta lite till.

Alvastra kloster ligger vid foten av Omberg i Östergötland. Hela området vimlar av roliga saket att upptäcka men nu koncentrerar vi oss på ruinen.



























Förresten kaffet smakar finfint i lä bakom någon av murarna.

























Man kan räkna upp en massa historia och årtal men sanningen är att jag verkar vara immun mot sådan fakta, glömmer lika fort som jag läser. Däremot är själva känslan obeskrivlig, att gå runt och känna historien och alla öden som utspelat sig bakom dessa enorma murar. Hur levde de, fanns det lycka eller bestod livet bara av försakelse?

Nåja byggnaden är från 1100-talet och mycket har hänt, idag kan jag njuta av friden och fundera på varför man behövde en särskild sten för straff? Vad hade en munk för möjligheter att synda? Vilka frestelser fanns att välja mellan? Inte många om man frågar mig, men det var andra tider och andra värderingar då och där. Det fanns en tavla med information där men jag missade att läsa den. Kan inte hitta något på nätet heller så det får förbli en obesvarad fråga. Det är en del av tjusningen man behöver inte ha svar på allt, frågan är många gånger roligare :->










































Kanske är flera som får en speciell känsla av vissa platser, det känns som att den lever. Kan få samma intryck av gamla fornlämningar och boplatser, tiden är en märklig uppfinning.


Andra platser ger en hednisk känsla.



















torsdag 18 maj 2017

Ellen Keys Strand

Ge dig ut på tur, välj roliga krokiga vägar och besök en trädgård som dyker upp. Förutom en vacker plats finner du en filosofi och ett livsverk som pågår än idag.

Ellen Keys föddes 1849 utanför Västervik. Hennes liv går inte att förkorta på ett par rader, jag beundrar människor som har drivkraften och viljan att förändra världen till det bättre.


Hon gjorde sig känd som pedagog, författare och kvinnosaksideolog. Mest känd är boken Barnets århundrade (1900) men söker man vidare har hon en imponerande bibliografi. Vid 60 års ålder återvände hon till Sverige och byggde upp Ellen Keys Strand och platsen sköts nu av stiftelsen "Strands vilohem för kroppsarbetande kvinnor"



En vacker plats för bikupor av äldre modell.



"Böckerna byggde huset" har hon sagt och det kan man hålla med om när man ser vad hon åstadkommit genom åren.

Syftet med stiftelsen är att vara ett sommarhem för arbetande kvinnor som inte har medel att bekosta rekreation och vila.

























 Trädgården planerades noga

 Sommartid tar man emot kvinnor från maj och september, dagtid kan allmänheten besöka platsen för visning och övrig tid har de platsen för sig själva.








Jag träffade en kvinna som bodde där och det lät fantastiskt med möjlighet att bo och skriva avhandling eller studera Ellen Keys liv ett par veckor i den här otroliga omgivningen.
















På stigarna  runt egendomen dyker lite visdomsord upp, jag tror jag gillar Ellen Keys :-)

















onsdag 17 maj 2017

Ramslök

När jag är ute och åker tittar jag på vägen, rätt naturligt för att inte köra i diket. Men att se var man åker sker automatiskt och lämnar inga spår i själen, däremot fastnar en massa annat på näthinnan.

Åren med bankörning och alla kurser med övningar har förhoppningsvis gett en del insikter, vi har olika typer av seende bland annat det perifera seendet. Det direkta seendet (det vi ser skarpt) motsvarar ca 2% av den totala synskärpan vilket gör att så mycket som 98% är mindre tydlig. Bäst uppfattar vi rörelser och sämst färg och konturer.

Det perifera seendet är perfekt för att upptäcka faror, det har vi med oss naturligt. Det kan också löna sig att öva, på så sätt lär man känna sig själv och sina begränsningar på ett bättre sätt. Jag minns en övning vi hade på Kinnekulle ring, den gick ut på att vi skulle köra banan som vanligt och ligga på ungefär 70% av den egna förmågan. Det går undan och man har inte tid att titta sig omkring. Längs banan stod olika saker uppställda, bland annat en burk coca cola. Jag hittade alla saker utom colaburken, varv efter varv och den jäkla burken dök aldrig upp. 

Rätt som det var hände något ett par hundra meter nästan bakom mig, ett dammoln och grus sprutade åt alla håll. Jag såg det direkt trots att jag var på väg åt andra hållet och hade uppmärksamheten riktad framåt mot den snabbt annalkande kurvan. En kullkörning hade skett och körningen blåstes av.

Colaburken hittade jag aldrig men olyckan såg jag omedelbart, hjärnan är inställd på att identifiera rätt saker. Ormar ser jag på långt håll men att grannen vinkar i mötande körfält går mig helt förbi :-)

Det roliga är att jag även hittar helt onödiga saker, Här har vi ett fält med Ramslök, underbart och väldigt gott!

Rätt vad det är så dyker de upp!

Ramslöken liknar liljekonvalj på långt håll, när man kommer närmare ser man att bladen är mjukare och doften går inte att ta fel på. En frisk tydlig vitlöksdoft hänger över landskapet, jag lade några blad i en påse och glömde bort dem. Dagen efter upptäckte jag att jag glömt en påse nötter i samma påse och nu har jag ett nytt recept att dela.

Ramslöksmarinerade nötter:
1 påse nötter
Några blad ramslök

Lägg dem i en påse över natten, gärna lite varmt och njut dagen efter. 

Asch jag skojar lite men nötterna blev alla tiders, håll tillgodo!




tisdag 16 maj 2017

Hundvänligt boende Omberg

Ett par dagar på våren innan säsongen börjar är Omberg ett perfekt ställe att besöka. Vandrarhemmet heter Stocklycke vandrarhem och ligger mitt i Ekoparken.

Det finns ingen mobiltäckning och den wifi-uppkoppling som erbjuds fungerade inte alls när jag var där vilket jag tycker är väldigt avkopplande. Har man hunden med sig bor man i ett hus vid sidan om, jag hade hela stugan för mig själv så det var lugnt tyst och skönt vilket var precis så jag ville ha det.

I stugan finns det toalett och en liten dusch, kök och större duschar finns i den andra byggnaden. Nu var det torrt väder men om det är väldigt regnigt är duschen jättebra att ha för att spola av lerig vovve, sådant gillar jag.

Under sommarsäsongen är caféet öppet och hunden är välkommen att sitta med på den inglasade altanen som fungerar som matsal. Det gjorde att jag lyxade till med frukost medan hunden låg och snarkade under stolen. En pratstund med en långväga cyklist som värmde händerna över en mugg kaffe var trevligt och sen var vi klara för dagens vandringar.

Hela parken vimlar av stigar och en vindlande smal väg går längs Vättern. På våren möter man några tappra själar som inte är rädda för kylan, de flesta är pratsamma och dagen rullar på.

Vissa vill inte gå ur sängen men måste iallafall :-)



















måndag 15 maj 2017

Att gå/åka på tur

Det finns saker man inte visste att man ville veta!

Just den delen är nog det som lockar mig att röra på fötter och ande.

För att rensa huvudet och kunna koppla av är det bästa sättet att bara ge sig av ett par dagar. Det spelar egentligen ingen roll vart, bara det är någorlunda tyst och helst utan mobiltäckning. Där man kan skrota runt och låta saker och ting ta den tid det tar, utan stress eller jäkt.

En dag dök det här upp!
























Jag blev rejält förvånad, det var hur mycket som helst!!

























Hade det varit på natten skulle jag förmodligen blivit rädd :-)
























Lite letande gav svaret, Tåkern har ett enormt lager av vass som skördas varje år, den har använts som takmaterial, energi och foder mm under lång tid.

Under andra världskriget behövde man vassen som foder men arbetskraften räckte inte till varvid man beordrade ut militären att skörda. 2000 tunnland slogs av vilket gav 1000 ton torkad vara. Lite annorlunda krigsberedskap för en bataljon från skåne, de höll på från 28 juni till 23 september -41.

Än idag är vassen viktig, Naturum och fågeltorn förbrukade skörden i två år, därefter skördas mycket av ett företag i Danmark. Efterfrågan ska vara stor och ett vasstak håller lika länge som ett tegeltak sägs det. Lite mer googlande ger en massa vetande om vass jag inte hade en aning om, så kan det gå när man är ute på en oplanerad tur utan bestämt mål.

För övrigt är vägarna runt Tåkern väldigt trevliga att köra :-)

söndag 14 maj 2017

Nu händer det grejor i växthuset

Så här såg det ut häromdagen, våren har varit rekordkall och vi hade nästan 7 grader kallt för några dagar sedan. Bozz avskyr regn och ville inte gå ut, jag passade på att städa och förbereda iallafall, och det var ju tur, för igår slog vädret om och ställde jag ut allt tillsammans med ett värmeelement för säkerhets skull.

Det kallas hundväder men hunden är inte imponerad :-P


 



Idag ser det ut såhär!

 Dåliga mobilbilder idag får det bli.

 Det var i sista minuten för det har kommit små tomater, paprika och några gurkor redan. Nu får vi se om de tar fart med allt ljus de får framöver. Allt har inte fått rätt krukor osv men det ska göras så fort jag hinner.


 Paprikan är på gång

 Likaså tomaterna

Gurkbebisarna kom inte med på bild men vi hinner det också.



Håll tummarna för vackert väder