torsdag 30 mars 2017

Att leva med hund, en skola för livet

Jag har haft hundar kring mig hela mitt liv. Växt upp med dem, ägt ett antal, tagit hand om ännu fler och umgås med resten.

Sant är att alla är unika på sitt sätt men en dag dyker dock Hunden upp med stort H. Man vet inte när eller hur, det är inget man kan köpa eller beställa för man vet inte i förväg när det är så dags. För mig vad det Bozz. Fantastiska hund!

Det innebär inte att han är fantastiskt väldresserad och kan en massa konster, hans kvalitéer är av en helt annan dimension. Min hund och bästa vän helt enkelt.





Genom åren har jag haft hästar, hundar, katter, fåglar samt jobbat med olika lantbruksdjur. Det är lika fascinerande varje gång man lyckas tränga lite in på djupet. Att få den där kontakten, det "klickar" och den ömsesidiga förståelsen helt plötsligt finns där.

Vi har den klassiska "dressyren" och fostran som under årens lopp utvecklats. Att gå på brukshundsklubben på 80-talet är förhoppningsvis inte samma upplevelse som idag. Jag har väl alltid varit lite tvärtom och försökt hitta hållbara lösningar på problem som uppstått i första hand istället för att ta till strikt dressyr. Det är helt enkelt roligare om djuret gör som jag vill av egen vilja samt att de kan ta egna bra beslut i jobbiga situationer.

En gång i tiden hade jag en häst som också var väldigt speciell. Egentligen önskar jag att hon kommit till mig senare i livet för samtidigt som vi gjorde så många bra saker tillsammans så hade jag haft möjlighet att ge henne bättre förutsättningar med de kunskaper jag har idag. Vi övade på varandra och ibland blev läxorna hårda och vi fick börja om på annat sätt.
Med henne upptäckte jag glädjen med frihetsdressyr och det vi idag kallar balanserad ridning och att rida utan tyglar. Det tog många år innan det blev ett känt begrepp så jag freestylade på egen hand. Det lade grunden till min övertygelse om att man kan be med mjuka metoder och få hundrafalt tillbaka. Om hästen kan välja att inte lyda eller helt enkelt trava iväg till andra sidan hagen, och ändå inte gör det, så känner jag mig som världens lyckligast människa.

Tillbaka till Bozz, han är enormt receptiv. I rasen har vi starka vall och vaktinstinkter och jag har konstaterat att i honom har vi hela skalan. Smart, snabbtänkt, fokuserad och alltid redo för uppdrag, får han chansen att ta ett eget beslut så gör han det. Ett kontrollfreak som håller reda på allt och alla om han får chansen. Det innebär att allt precis allt som händer runt omkring honom skall bearbetas och bedömas, han vet vem som gör vad, var alla är och hur de mår. Om något är fel eller på fel plats vill han rätta till det.

Det är inte svårt att förstå att min kille behöver en rätt lugn tillvaro varvad med hjärngympa, socialt samspel och motion. Jag har redan från början haft den känslan och jobbat på att få både honom och mig i en bra mood, vi är nämligen rätt lika så är jag i balans så mår han också bra och vice versa.

Från tanke till handling, man kan ha en idé och en känsla men för att utveckla den så är det skönt med vägledning. Det var här jag hittade svaret och verktygen vi har börjat använda oss av, Milene Wallin är betéendeutredare för hund och katt samt TTouch-instruktör. 

Det är svårt att kortfattat beskriva den ögonöppnare Milene bjöd på under en helg i Mars, tankar och idéer föll på plats. Gamla föreställningar omprövades, saker jag märkt men inte uppfattat betydelsen av dök upp osv osv. Man lär så länge man lever och det blev jag varse i stora mått.

Jag valde temat Hundmöten för att jag upplever att frustration i många olika situationer är en issue vi behöver jobba med. Bozz vill så mycket och blir frustrerad när han upplever att han blir hindrad i någon form, tålamod har vi övat sedan valptiden men vi har en del kvar att reda ut innan han klarar av att slappna av i alla situationer.

Milene har en unik kunskap och är rejält påläst, inga lösa påståenden här utan fakta och metoder har vedertagna källor. Att i lugn och ro utan stress och störningsmoment få möjlighet öva och testa under hennes överinseende var en fantastisk upplevelse.

Det hände saker redan veckan efter vårt besök hon Milene, inte det jag direkt hade tänkt mig utan andra saker. Bozz mådde otroligt bra, han fick ett enormt lugn och ökade sitt välmående på flera sätt. Små stress-signaler vi vant oss vid bara försvann, saker han tidigare visat obehag inför ger inte alls samma reaktion.

Det jag gör är små små förändringar, jag har fått upp ögonen på små saker jag tidigare inte förstått betydelsen av. Allt handlar egentligen om att underlätta hans tillvaro och ge honom möjlighet att påverka. Det är guld värt, vi övar och provar en sak i taget för det här är en långsiktig träning både för mig och honom.

Milenes metod att praktiskt använda sig av olika forskningsresultat tilltalar mig, bland annat klassisk betingning och operativ betingning. Det gav mig en idé och jag har övat på jobbiga hundmöten, dvs att möta hundar som kommer emot en på smal gångstig. Bozz fixar det bara inte den andra hunden stirrar honom stint i ögonen för då vill han frustrerat fram.
Här har jag gjort min egen tolkning av klassisk betingning och använt levergodis. Syftet var att ge honom en behaglig känsla i sammanhanget, godiset bara fanns där utan krav på någon prestation från hans sida. Resultatet blev efter förra helgen med massor av hundmöten i en för honom stressig miljö, en glad hund som först identifierade den mötande hunden och därefter vände blicken till mig med frågan "var är mitt godis!". Han är ju smart min grabb :-) Avslappning till priset av lite godis var ett gott byte, nästan för enkelt för att vara sant. Nu får vi öva vidare och det känns mycket bättre när jag vet att min tolkning av det jag lärt mig fungerat.

Nedan fotograf Milene Wallin, jag hade fullt upp och för ovanlighetens skull blev det endast ett par kort tagna, vi hade fullt upp med annat.
Tack för bilderna och jag hoppas det är ok att jag visar dem.








Den här lilla stugan finns på Airbnb, vill du övernatta på Rabben i Värmland så finns det två mysiga stugor med hundvänligt boende, gästfriheten är fantastisk.




Tack Milene och Tina och på återséende!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar