torsdag 30 mars 2017

Att leva med hund, en skola för livet

Jag har haft hundar kring mig hela mitt liv. Växt upp med dem, ägt ett antal, tagit hand om ännu fler och umgås med resten.

Sant är att alla är unika på sitt sätt men en dag dyker dock Hunden upp med stort H. Man vet inte när eller hur, det är inget man kan köpa eller beställa för man vet inte i förväg när det är så dags. För mig vad det Bozz. Fantastiska hund!

Det innebär inte att han är fantastiskt väldresserad och kan en massa konster, hans kvalitéer är av en helt annan dimension. Min hund och bästa vän helt enkelt.





Genom åren har jag haft hästar, hundar, katter, fåglar samt jobbat med olika lantbruksdjur. Det är lika fascinerande varje gång man lyckas tränga lite in på djupet. Att få den där kontakten, det "klickar" och den ömsesidiga förståelsen helt plötsligt finns där.

Vi har den klassiska "dressyren" och fostran som under årens lopp utvecklats. Att gå på brukshundsklubben på 80-talet är förhoppningsvis inte samma upplevelse som idag. Jag har väl alltid varit lite tvärtom och försökt hitta hållbara lösningar på problem som uppstått i första hand istället för att ta till strikt dressyr. Det är helt enkelt roligare om djuret gör som jag vill av egen vilja samt att de kan ta egna bra beslut i jobbiga situationer.

En gång i tiden hade jag en häst som också var väldigt speciell. Egentligen önskar jag att hon kommit till mig senare i livet för samtidigt som vi gjorde så många bra saker tillsammans så hade jag haft möjlighet att ge henne bättre förutsättningar med de kunskaper jag har idag. Vi övade på varandra och ibland blev läxorna hårda och vi fick börja om på annat sätt.
Med henne upptäckte jag glädjen med frihetsdressyr och det vi idag kallar balanserad ridning och att rida utan tyglar. Det tog många år innan det blev ett känt begrepp så jag freestylade på egen hand. Det lade grunden till min övertygelse om att man kan be med mjuka metoder och få hundrafalt tillbaka. Om hästen kan välja att inte lyda eller helt enkelt trava iväg till andra sidan hagen, och ändå inte gör det, så känner jag mig som världens lyckligast människa.

Tillbaka till Bozz, han är enormt receptiv. I rasen har vi starka vall och vaktinstinkter och jag har konstaterat att i honom har vi hela skalan. Smart, snabbtänkt, fokuserad och alltid redo för uppdrag, får han chansen att ta ett eget beslut så gör han det. Ett kontrollfreak som håller reda på allt och alla om han får chansen. Det innebär att allt precis allt som händer runt omkring honom skall bearbetas och bedömas, han vet vem som gör vad, var alla är och hur de mår. Om något är fel eller på fel plats vill han rätta till det.

Det är inte svårt att förstå att min kille behöver en rätt lugn tillvaro varvad med hjärngympa, socialt samspel och motion. Jag har redan från början haft den känslan och jobbat på att få både honom och mig i en bra mood, vi är nämligen rätt lika så är jag i balans så mår han också bra och vice versa.

Från tanke till handling, man kan ha en idé och en känsla men för att utveckla den så är det skönt med vägledning. Det var här jag hittade svaret och verktygen vi har börjat använda oss av, Milene Wallin är betéendeutredare för hund och katt samt TTouch-instruktör. 

Det är svårt att kortfattat beskriva den ögonöppnare Milene bjöd på under en helg i Mars, tankar och idéer föll på plats. Gamla föreställningar omprövades, saker jag märkt men inte uppfattat betydelsen av dök upp osv osv. Man lär så länge man lever och det blev jag varse i stora mått.

Jag valde temat Hundmöten för att jag upplever att frustration i många olika situationer är en issue vi behöver jobba med. Bozz vill så mycket och blir frustrerad när han upplever att han blir hindrad i någon form, tålamod har vi övat sedan valptiden men vi har en del kvar att reda ut innan han klarar av att slappna av i alla situationer.

Milene har en unik kunskap och är rejält påläst, inga lösa påståenden här utan fakta och metoder har vedertagna källor. Att i lugn och ro utan stress och störningsmoment få möjlighet öva och testa under hennes överinseende var en fantastisk upplevelse.

Det hände saker redan veckan efter vårt besök hon Milene, inte det jag direkt hade tänkt mig utan andra saker. Bozz mådde otroligt bra, han fick ett enormt lugn och ökade sitt välmående på flera sätt. Små stress-signaler vi vant oss vid bara försvann, saker han tidigare visat obehag inför ger inte alls samma reaktion.

Det jag gör är små små förändringar, jag har fått upp ögonen på små saker jag tidigare inte förstått betydelsen av. Allt handlar egentligen om att underlätta hans tillvaro och ge honom möjlighet att påverka. Det är guld värt, vi övar och provar en sak i taget för det här är en långsiktig träning både för mig och honom.

Milenes metod att praktiskt använda sig av olika forskningsresultat tilltalar mig, bland annat klassisk betingning och operativ betingning. Det gav mig en idé och jag har övat på jobbiga hundmöten, dvs att möta hundar som kommer emot en på smal gångstig. Bozz fixar det bara inte den andra hunden stirrar honom stint i ögonen för då vill han frustrerat fram.
Här har jag gjort min egen tolkning av klassisk betingning och använt levergodis. Syftet var att ge honom en behaglig känsla i sammanhanget, godiset bara fanns där utan krav på någon prestation från hans sida. Resultatet blev efter förra helgen med massor av hundmöten i en för honom stressig miljö, en glad hund som först identifierade den mötande hunden och därefter vände blicken till mig med frågan "var är mitt godis!". Han är ju smart min grabb :-) Avslappning till priset av lite godis var ett gott byte, nästan för enkelt för att vara sant. Nu får vi öva vidare och det känns mycket bättre när jag vet att min tolkning av det jag lärt mig fungerat.

Nedan fotograf Milene Wallin, jag hade fullt upp och för ovanlighetens skull blev det endast ett par kort tagna, vi hade fullt upp med annat.
Tack för bilderna och jag hoppas det är ok att jag visar dem.








Den här lilla stugan finns på Airbnb, vill du övernatta på Rabben i Värmland så finns det två mysiga stugor med hundvänligt boende, gästfriheten är fantastisk.




Tack Milene och Tina och på återséende!





Trandansen

Så otroligt många fåglar på ett och samma ställe.

Tranan är en stor fågel med ett mäktigt vingspann på ca 1,80-2,25 cm. De kommer troget varje vår och många stannar till vid Hornborgarsjöns södra del (Trandansen) ett par dagar innan de fortsätter vidare ut i landet. De räknas varje dag och kan uppgå till ca 15-25000 fåglar under slutet på mars fram till en bit in i April.
Vintrarna tillbringar de i Spanien och den som är intresserad kan följa dem från antingen Sverige eller Söderfjärden i Finland ner genom Tyskland och Frankrike.

Bilder från besöket ligger på Tinas Foton

Tranornas återkomst under våren är en folkfest, det finns gott om parkeringar så väl mött :-)


tisdag 28 mars 2017

Nu är det gjort! Tack Tiger för underbara äventyr och oförglömliga stunder.

En period i mitt liv är över, nya äventyr väntar.

Tiger är såld!

Efter många tankar och beslutsvånda tog jag beslutet att sälja iväg Tiger, han är skapt för äventyr i Alperna och oändliga slingrande vägar. Bättre hoj kan man inte ha och jag är enormt glad över de åren vi haft ihop.

Jag önskar din nya ägare lycka till, bättre hoj kan du inte få.




















När hunden kom in i mitt liv kände jag att jag var nöjd, det var inte roligt att lämna bort vovven i flera veckor och köra iväg på äventyr utan honom. Den tiden jag har vill jag tillbringa med min bästa vän.


Bozz vill inte sitta bakpå hojen så då gör jag valet att avsluta mc-livet här. Oändliga mil har vi kört, inte bara Tiger utan BMW650, BMW800Twin, Yamaha R6 och till sist pärlan i raden Triumph Tiger 800. Allihop har gjort livet till en underbar resa upp och nerför alper och berg, på banor och längs oändliga slingrande vägar.

Nu blir det andra bullar av och vi flyttar tältet till bakluckan på bilen och fortsätter att upptäcka omgivningen i vår egen takt.

Vi kör väl en bildkavalkad eller hur :-)




















På återseende!







måndag 27 mars 2017

Bigården våren 2017

Nu våras det även i bigården

Tidigare i mars kollade vi att de levde, jag har varit där och lyssnat och att de rensflugit som de ska. Man måste se till att det inte ligger skräp i flustret så att de inte kommer ut. Därefter när vädret tillät så gjorde vi rent bottnarna och gav varje samhälle en burk honung.

Det råder delade meningar om man ska stödfodra på våren, jag tar det säkra före det osäkra och ger dem "skräphonung" som jag lagt undan för det ändamålet. Erfarna biodlare kan avgöra på lådans tyngd ifall de har mat kvar eller inte, det törs inte jag göra för lådorna väger massor iallafall. Andra öppnar samhället och kollar ramarna längst bak.
 Genom att ställa en burk honung över foderhålet kan jag ge dem en säkerhet utan att behöva gå in i lådan, bina märken inget och maten hamnar rakt över huvudet på dem. De äter om de behöver och jag slipper undra om de svälter. Just svält är den stora faran på våren när vädret växlar, det vore onödigt att förlora ett samhälle genom att snåla på fodret.




Man blir glad i hela kroppen av att se och höra dem, idag har de hittat massor av pollen någonstans.






söndag 26 mars 2017

Nu är våren här och tranorna bjuder upp till dans

Det känns i hela kroppen :-)

Tror jag tar en fågelkavalkad, vovven och jag har hälsat på släkten och passade på att njuta av skådespelet som tranorna bjuder på.







tisdag 14 mars 2017

Dagens utflyktstips Getåravinens Naturreservat

Idag tycker jag att vi plockar upp ett till guldkorn att ta till när man vill se sig om.

Getåravinen är ett naturresevat nära Kolmårdens djurpark. Det vanliga ärendet de flesta har är såklart djurparken mm. Jag har varit på djurparken några gånger både med och utan barn men idag ska vi titta på något annat som jag gillar bättre än en massa jippon.

Överhuvudtaget tycker jag att man kan ta sig lite tid och köra småvägarna runt bråvikslandet, det är hejdlöst vackert. Många hojturer har det blivit på slingrande vägar. Man kan också strunta i turistställena och ge sig ut i skogen och plocka lite blåbär till kvällsmaten.

Hittade bilder som kommer här.

Getåravinen är en spricka som ligger i vinkel mot bråviksförkastningen, den vidgades av inlandsisen och bäcken har genom årtusenden skurit en djup spricka på sina ställen ända ner till morän och berg. På 1800-talet planterades den igen och nu har vi en unik flora av 130-åriga tallar, olika mossor och lavar, lövskog, ekar samt en stor mängt känsliga kärlsväxter för mer info se länstyrelsens text här. Bäcken rymmer bland annat havsvandrande öring och försurningskänsliga märlkräftan.

Det är lätta att nå leden, parkera ta på vettiga skor och njut, vägbeskrivning och info här (naturkartan)

Lite bilder från vårt besök kommer här









 Liten blir stor, den här lilla killen gillade utflykten trots att det var väldigt varmt och han riskerade att försvinna bland ormbunkarna!