lördag 16 december 2017

Vägtips och skog som skog...eller?

I Sverige har vi en jädrans massa skog för att prata klarspråk, det är knappt möjligt att undgå ens i storstäderna.

Skogen har alltid betytt mycket för mig, det bästa jag vet är att hitta nya platser där himlen bara bryts av berg, skog och sjö. Luften är klarare och allt känns bra, jag kan komma på mig själv med att jubla inombords, som en liten unge på leklandet.













Men det är stor skillnad på skog och skog, kör man genom landet och framförallt norrut så märker man skillnaden. Det börjar med en känsla av lätt obehag, träd och träd och träd passeras i timmar, det borde vara positivt men den konstiga känslan består. Efter ett tag faller pengen ner även för mig, skogen lever inte på det sättet den ska göra. Det mesta är planterat, snyggt och prydligt utan störande variation i ålder och artrikedom.





Eftersom jag oftast letar upp olika naturreservat och nationalparker blir skillnaden stor, värdet av biologisk mångfald gäller allas vår framtid. Där måste vi tänka om och skydda naturen i mycket större grad än idag.

Sverige är väldigt ojämnt befolkat, likaså vägnätet som ibland nästan uteblir. De flesta kör aldrig utanför bekvämlighetszonen och får heller aldrig uppleva alla otroligt vackra platser vi har.

Vägtips

Eftersom jag ofta kör mer med hjärtat än med huvudet så blir det ibland lite fel och ännu en vacker väg blir sedd och upplevd, denna gång väg 311 över Fjädervålen mot Tännäs med Sveriges högst belägna kyrka. Vidare går den över Flatruet och är Sveriges högst belägna allmänna väg (grusväg) med 975m. Vägen är ökänd på grund av dåligt underhåll och Tidningen Härjedalen har liknat den med "Kalle Ankas campingtur" så varför tar jag upp den?

Jo, om man tar sig tid och framförallt kör i dagsljus är det en njutning, ensligt och vackert. Marken är till stor del för mager för lönsamt skogsbruk och har därför fått vara ifred. Sakta ner och håll uppsikt över potthålen, bra övning om man har för tung gasfot. Det är gott och väl 10 mil till Tännäs så du hinner filosofera över ditt och datt. Jag var glad att jag tankat i tid och att däcken fixade snön, hade inte känts så bra att köra fast i mörkret.

De som bor där förtjänar självklart en vettig väg, det är långa avstånd. Vi andra kan ta det som det kommer och njuta av naturen. På grund av mörkret blev det inga bilder men lita annat fastnade på linsen.

























tisdag 12 december 2017

Vackra vackra Sverige

Bara man kommer en bit norrut så stiger humöret och vidderna brer ut sig.

Här kan jag tillbringa hur mycket tid som helst om jag bara får. Drömmen vore att hitta ett jobb och bosätta sig mitt i friheten. Kanske det blir så en dag :-)
































































































































































































































söndag 1 oktober 2017

Längtan

Nu längtar jag ut och bort och iväg men tyvärr så får vi vänta...

Vardagen tränger sig på och det praktiska tar sin tid och det suger fett som ungarna skulle säga.


torsdag 14 september 2017

Melonmums

Att sätta tänderna i sin egen melon från trädgården går inte att beskriva.

En del dagar är stressiga och humöret därefter, det sista jag gjorde var att hämta in en honungsmelon på vinst och förlust. Den var lite för grön, lite för hård och lite för stum enligt det jag lyckats läsa mig till men när är klar klar?

Jo idag var den klar :-)

Nu lever resten på lånad tid och nästa år blir det fler melonplantor och tidigare sådd. Utmaningen är att få plats men det ska nog lösa sig.





onsdag 13 september 2017

Jag är kär...i mina vattenmeloner :-)

Äntligen!

Efter all väntan och funderingar, första melonen är plockad och godkänd.

Det gick fort....alldeles för fort!

Färgen var ljusröd så jag blev tveksam efter att jag delat på den men mmmmmmmmmmmmums vilken goding.

Den absolut godaste melonen jag ätit.

Men underbart är kort!

Nu måste de andra raska på så det blir fler goda stunder, ett gäng gula meloner ska även de provas. Helt klart underbart!





tisdag 22 augusti 2017

Utflyktstips Lurö

Vänern har länge varit lite av en vit fläck för mig, en sjö rätt och slätt. Vacker utsikt från Kinnekulle och likaså från Läckö slott. Utöver det så har jag inte vetat så mycket om vår största insjö.

Då kan det vara dags att göra något åt det så nästa tips gäller Lurö, en av hundratals små öar placerad mitt i Europas största insjöskärgård. Man tar båten dit och därefter är det semester. Det finns både vanliga turbåtar och båtcharter från flera hamnar så transporten löser sig. Jag kan rekommendera Sune som driver båtcharter i området :-)

På ön finns det överraskande många vandringsleder och blir det varmt är det bara att hoppa i sjön. Det kändes som att vi vandrade från den ena ensliga badviken till den andra. allt är välskött och torrdass och bänkar finns utställda här och där i skogen. Helt otroligt och unikt men det är Luröskärgårdens natur och kulturförening som idéellt sköter underhållet.

Förutom Lurö som jag gillade skarpt kan man faktiskt öluffa här, numera kan man åka från ö till ö i Kristinehamns skärgård för vandra, bada och tälta. Överlag tror jag att det är ett vettigt alternativ mot överbefolkningen på andra ställen.

Vi valde att bo på gästhärbärget och jädrars vilken avkoppling, hundvänligt och mysigt! Åker man lite utanför säsong får man ofta huset för sig själv och så även denna gång.



























 Om vi åker hit igen ska jag kolla om man får ha hund med sig i en av stugorna för då rår man sig själv helt och hållet...skönt :-)































Utemiljön är helt ok :-)




 Bastu att hyra

 Utskten från frukostbordet är helt ok











Bozz väljer ett hörn att hålla sig till i köket, han stannar kvar där så länge vi har kökstjänst. Det underlättar jättemycket. Det är också skönt att han vant sig vid att ligga stilla vid bordet när vi äter ute, jag försöker ha honom med på så många olika ställen som möjligt och jobba med avslappning för det tjänar vi på bägge två.



































Den bästa belöningen är en hund som lugnt tar en tupplur utan att störas av omgivningen. Det är dock ingenting man får gratis, speciellt inte med en så utpräglad vall och vakthund som Bozz. Hans uppgift i livet är att hålla koll på omgivningen och se till att flocken är samlad, det tar han på största allvar.



































Bättre reskompis kan man dock inte ha, han har hängt med i alla väder sedan valptiden och är van vid många olika miljöer. Några saker har varit extra bra och en av dem är att han dricker ur min hand. Det är inte självklart, fler andra hundar har vägrat och det kan bli problem om man inte har vattenskål med sig. Det kan vara så att man är ute och inte vill att hunden ska dricka ur sjö eller pölar, då delar vi på vattenflaskan. Självklart kan man ha speciella flaskor och ihopfällbara skålar till hunden (finns i handeln) men jag föredrar att inte vara beroende av en massa extra utrustning. Handen har jag alltid med och oftast en vattenflaska.


Fler bilder kommer i ett annat inlägg, ha så gott