lördag 9 mars 2013

Nej tack jag tar tåget!

Det där med flyg har sina sidor och därför väljer jag något annat om jag kan.

Vi har så bråttom, även jag rusar fram i livet och vill fort fort fram till målet.

Men när man tänker efter så dyker frågan upp ... vart är vi på väg? Varför måste vi nå destinationen nästan innan vi påbörjat resan?

Lunch i Sverige och middagen på en romantisk restaurang i Rom är fullt möjligt men är det det vi egentligen vill?

Det jag försöker säga är att det oftast är resan som är målet och att vi behöver ha lite tråkigt ibland. Hur ska vi annars veta när det roliga börjar?

Här vill jag slå ett slag för "tågåka". Som ni kanske läst om tidigare har jag kuskat runt på tåg i Europa från Rikgränsen i norr till Munchen och Narbonne i söder. Det fantastiska är att jag kommer ihåg mina olika hyttkamrater och kan återge många av våra samtal i detalj flera år senare. När man delar en trång hytt med rätt hårda bänkar under många timmar händer något.

Att åka tåg i Indien ska man inte missa. Det finns både regionaltåg och lokaltåg och en biljett kostar från några kronor och uppåt. Jämfört med Europa är det en spottstyver.

Hur gör man?

Jag har testat AC1/AC2 och sleeper med galler istället för fönster och varje resa är garanterat en upplevelse.

Vill du prova på den riktiga Indiska verkligheten kan du ta en oreserverad plats och springa ikapp med tränade tågpendlare och chansa på en plats att sätta ner rumpan! Jag har inte testat men skådespelet är värt att se. Från ingenting exploderar en stillsam samling köande människor till en hord som stormar vagnarna med stenhårda armbågar och målmedveten blick. Ljudet är öronbedövande och slutar lika fort när alla är på plats och tåget rullar iväg.


Vill du veta mer om hur man rent praktiskt går tillväga kan du läsa om det på en sida jag hade stor nytta av Train travel in India.



Sleeper med fläkt, rätt ok men gudars vilken träsmak.















AC1, bilden i mitten är det första jag såg när jag klev ombord, det var inte min hytt ;-> Vilken tur!


Köpa biljetter.
Man kan köpa biljetter via lokala travel agents/direkt på stationen och via Cleartrip, det senare gillar jag bäst. På Cleartip kan du söka och boka biljetter till flyg, hotell och tåg. Jag har bokat tågbiljetter och det har fungerat klockrent. Boka biljetterna i god tid om du vill åka AC-klass eller en speciell tidpunkt. Jag bokade exempelvis Mumbay - Margao två månader i förväg och då fanns det biljetter på nattåget kvar, nästa gång fick jag nöja mig med dagtåget för att jag var för sent ute.

För att använda Cleartrip behöver man ett Indiskt mobilnummer till IRCTC-kontot, de skickar en pinkod för att slutföra registreringen. Har man inte det mailar man en fotokopia på sitt pass och får pinkod via mail för att slutföra registreringen. Allt står på hemsidan jag hänvisade till ovanför.

Första gången jag skulle ta tåget gick jag upp till Victoria station i förväg för att se hur det funkade. Upptäcker nu att jag inte har några foton, förmodligen för att jag var fullt upptagen med att förundrat se mig omkring. Bara man närmar sig ingången börjas det ... i samma ögonblick som nya passagerare dyker upp vid utgången omringas de av en skrikande hord av försäljare. Först trodde jag det var upplopp men det var bara full fart på kommersen ;-).


Hitta rätt?

Väl inne på stationen upptäcker man att de råder ett organiserat kaos och det var lätt att hitta rätt plattform. Senare upptäckte jag att det på mindre stationer var ordentligt skyltat med vilken plattform tåget gick ifrån men plattformarna ibland var onumrerade. Oftast kan man lista ut vilken som är vilken men inte alltid. Då får man ställa frågan och ställa den smart om man vill ha rätt svar.

Garanterat fel fråga: Går tåg xxx från den här plattformen?
Garanterat svar: Javisst det kommer snart.
Vad händer? Jo tåget kommer och går men inte där du står!

Hur fasen får jag då veta var jag ska stå då?
Prova med: Vilket nummer har den här plattformen?
Ställ samma fråga till tre olika personer och gärna ett barn, så kan du lista ut var du är och kommer med rätt tåg ;.)



Mat och andra praktiska bestyr?

En tågresa kan ta allt från en timme upp till ett par dygn, då undrar man ju hur det ska gå med mat och andra nödvändiga besök. Svaret är att mat och dryck finns i överflöd vilken klass du än åker i, toaletten är ok i AC1 om man känner sig bekväm med att man gödslar naturen där man drar fram.





I AC2 upptäckte jag att den västerländska toaletten var bland det värsta jag sett, möjligen kunde man hänga i handtaget i väggen om man tränger bort tankarna på vad som kan finnas på handtaget. En titt mitt emot uppenbarar en helt otrolig ren dito med hål rakt ner till moder jord.






Vi kan väl konstatera att det är fullt möjligt att hålla sig i tolv timmar om man bara måste ;-P. Min mage och blåsa verkar veta vad klockan är slagen och finner sig knorrande i elakt spel. I sleeper räcker det att ställa frågan till den indiska frun bredvid och med ledning av hennes minspel avstå från att ens försöka.

Den här synen lär du garanterat inte få uppleva så det första man lär sig är att ha med ett eget lager. Vill du skaffa dig vänner fungerar det också som hårdvaluta ;-)










Maten då?

På tåget behöver du inte vara hungrig om du glömt matsäcken. Indierna själva tar med egen mat prydligt nedpackade i rostfria matlådor och pytsar. Så fort tåget lämnar stationen packar frun i familjen upp rena festmåltiderna med nan/roti och allehanda grytor och såser. Alla äter utan bestick och jag är djupt imponerad över hur de får i sig maten utan att tappa allt på golvet. Själv får jag springa och tvätta händer och ansikte hela tiden och maten hamnar överallt utom i munnen ;-P. Tro mig jag har verkligen försökt men man måste nog träna från barnsben för att få upp tekniken.

Vi andra räddas av otaliga försäljare, en del kommer och tar upp beställningar för senare leverans. man väljer veg eller nonveg. Därefter kommer chaiförsäljaren, drickaförsäljaren, bröd och lite av varje-försäljaren, vattenförsäljaren, godisförsäljaren osv osv. Ofta vet man inte riktigt vad man köpt  men jag har inte blivit sjuk än så länge och tur är väl det med tanke på förra kapitlet :-)


Hur vet jag när jag är framme?

Svaret är att det vet du inte alltid, om du ska av på en större station brukar det inte vara något problem. Man ser det på skyltarna och dina medpassagerare ska förmodligen av på samma ställe. Har ni rest långt så har alla frågat dig minst tjugo gånger vart du ska och vad du ska göra där, om du är gift och hur många barn du har. Är du man så har du fått berätta det mesta om ditt land och hur ni lever där, hur du bor, om du har bil, allt om dina föräldrar, sport/politik och hur man tjänar pengar och försörjer familjen och om barnen har gått på universitetet. Sen får du berätta om hur lång tid det tar att flyga till Indien, mellanlandningar och vad du sett och tänker se. Frågorna kommer smattrande fort på en dialekt som man behöver tid att vänja sig vid. När stationen väl kommer är du mör både i munnen och rumpan.

Nej jag överdriver inte, visst spelar det roll hur man är men jag har sett det många gånger nu. När det är kvinnor och barn med så gäller det mig också, vänligheten och deras otroliga intresse tar nästan andan ur en. Nu är det tema barn och familj, det faktum att en ogift kvinna reser själv räddar en hel resa. Att jag har fyra barn och klarar mig utan man gör inte saken sämre, till slut känner jag att jag nästan somnar mitt i en mening.

Det man som tjej behöver tänka på är bara att anpassa kläder efter tillfälle och att man har förstått det faktum att man utan att mena det kan ge manliga passagerare fel signaler. Det som är ok i västeuropa kan uppfattas helt annorlunda här. Min regel i det här landet är att kvinnor och barn är ok och jag talar med män om de har sin familj/fru med sig.

Är det en mindre station får du hålla räkning och vara beredd på att hoppa av snabbt, stationerna kan vara hur obetydliga som helst och rätt som det är åker tåget vidare.
















Sådärja då är det bara att sätta igång då ;-) Boka en biljett ut i det okända och håll i er!

Tänk bara på att kolla eventuella bytestider så att ni inte fastnar på fel ställe mitt i natten, det är stor skillnad på att resa i sällskap mot att resa ensam. Män/killar klarar sig av bara farten och vi andra får använda huvudet för att inte hamna på fel plats vid fel tillfälle. I större städer kan man få tag på ett hyggligt hotell även på natten men på mindre ställen är det inte kul alls. Med lite koll på planeringen fixar sig allt.

Lycka till!







6 kommentarer:

  1. Näe, vet e fan om det inte är skönare att åka MC.

    Sitter ju och skumpar fram på räls dagarna i ända och när jag väl är ledig, vill jag komma från..

    Fast i vårtider finss det inget som slår mitt kontorsfönster.
    http://varadero.skye.se/?p=2708

    Fint reportage ändå om hur det funkar om man vill få en kulturkrock som heter duga. Fina bilder också. GOA var jag i för 5 år sedan. Du tog fram fina minnen. Låg på samma strand.

    SvaraRadera
  2. Hihi ;-) Tack! Jo jag är ju rätt svag för Mc-åka jag med och det lutar nog åt att strunta i tåget och köra ner i år istället. Är lite sugen på att passera mozeldalen igen och fortsätta ner genom svarta skogen på väg mot norra Italien. Nån gång ska jag väl pricka Gardasjön kan man ju tycka och det funkar med den rutten. Men men den som lever får se.
    -Det där med hoj, läs scooter i Indien lade jag på hyllan efter att ha åkt rejält vilse ett par gånger. Jag är rätt och slätt hopplös på att hitta rätt och på tok för våghalsig för att fatta när jag är fel ute. Vänstertrafik och kaos gör ju inte saken bättre. Kulturkrock är bara förnamnet ;)

    SvaraRadera
  3. När ska vi "hoja" ihop?

    Tror det hade varit kul

    SvaraRadera
  4. Som tur är blir det väl sommar även här så vem vet ;)

    SvaraRadera
  5. Är du på genomresa på väg söderut, plinga till i Gästboken så kanske jag gör dig sällskap i några mil eller hela vägen.. ;-)

    SvaraRadera