torsdag 7 mars 2013

Gokarna










Åker ni till södra Indien är ett besök i Gokarna ett måste.

Det är en liten stad vid kusten i Karnataka och ett Hinduiskt pilgrimscenter. Här samlas pilgrimer och västerländska andliga sökare i en skön blandning. Än så länge är det till största delen backpackers av alla sorter som söker sig hit.

Hotell /guesthouse bokar man oftast på plats vid ankomsten, ett fåtal finns tillgängliga på nätet men jag rekommenderar en titt på rummet om man vill undvika oönskade överraskningar.  Du kan välja mellan att bo inne i staden eller vid någon av stränderna.

Namnet Gokarna betyder ko-öra och kommer från sägen att Lord Shiva framkom ur örat på en ko. Hit vallfärdar pilgrimer för att besöka templen och bli renade från sina synder.

Det är en riktig smältdegel av uråldriga traditioner sammanflätat med 70-tals hippiekultur och 2000-talets high tech. Bli därför inte förvånad om du möter en pilgrim med Lord Shivas tre målade streck i pannan som fräser förbi på sin scooter med Iphone 4 nedstoppad i traditionellt ländkläde blandat med tidlösa scener och öden.




























Här behöver du inte känna att du sticker ut för det finns alltid någon annan som är mer orginell. Det var länge sedan jag såg så många tvättäkta hippies och här kommer med hela familjen på en och samma mc. Hjälmen ingår inte i kostymen och jag kan bara hoppas att alla söta ungar jag ser stolt uppflugna på tanken eller stående mellan mamma, pappa och syskon på tidstypiska customhojar klarar livhanken. Vi själva överlevde ju faktiskt sextio- och sjuttiotalet utan bälten när bästa sovplatsen i bilen var hatthyllan där bak. Men men det här är kanske det jag har haft svårast att smälta, att vi västerlänningar så snabbt anammar både bra och dåliga saker. Vi lurar oss själva där vi borde veta bättre.







Stämningen är avslappnad och jag kände för första gången på länge att jag kunde slappna av på riktigt, i Gokarna kan man flanera runt och bara vara. Ta en kopp chai och prata lite med folk runtomkring. Att resa runt som ensam tjej i det här landet kräver oftast lite planering och det är inte alltid helt enkelt att bara sätta sig ner längs en gata och titta på folk.

Jag njöt av att sitta ostört på små lokala fik och läsa en bok och låta tiden gå. Folk kom och gick och man delar bord vartefter behovet uppstår. Ibland får man höra saker man inte visste fanns och egentligen inte ville veta ;-). De här kokosnötterna påminner mig om hur en kille i trettioårsåldern berättar för en bordsgranne hur han försörjer sig på att ragga upp rika äldre kvinnor och reser runt med dem i lyx och flärd. Nu hade den sista damen hade tappat intresset och förmodligen slängt ut honom (min slutsats) så han var på jakt efter en ny.

Det blev lite hackigt med bokläsa under den målande berättelsen :->











Ja jag köpte en bok här jag med men inte på svenska ;-)












Inget förfars!











Något jag däremot har lärt mig uppskatta är kvinnorna, här föds det fler pojkar än flickor. Den biologiska normen är att det föds 105 flickor mot 100 pojkar men i Indien minskar antalet flickor stadigt. Redan 2001 var det 35 miljoner färre kvinnor än män och tyvärr bottnar det i att flickor ses som en börda genom att de ska giftas bort.





Livet här är en hård kamp och jag har sällan mött så många varma, starka och målmedvetna kvinnor.










Snipp snapp så var sagan slut för den här gången.






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar