lördag 23 februari 2013

Att cykla kan vara ett äventyr

Smått halvrutinerad hojåkare kanske man kan kalla sig när man tagit sig levande hem igen från diverse äventyr land och rike runt. Tja kanske det men vad är Grossglockner/Ruhr i ösregn och rusningstrafik eller Trollstigen jämfört med en liten indisk småstad? Svaret är "småpotatis" ;-)

Första veckan hyrde jag en skooter men den lämnade jag tillbaka och tog en cykel istället. Dels för att jag aldrig skulle hitta hem igen om jag vågade mig iväg för långt och dels för att det är idiotiskt att puttra runt och lata sig och därmed missa chansen att ta en lång tur på stranden.

Jag har numera en ytterst välmotionerad högertumme med rätt plingteknik för alla situationer :-> 













Tack vare tidvattnet är stranden cykelvänlig och det är bara att sätta igång åt ena eller andra hållet. Svårigheten är att veta när man bör vända för det är så underbart skönt att bara cykla på. 

Här kommer några bilder efter en morgontur med ofrivilligt höjdhopp.



















Det bästa jag vet är att ta en rejäl tur längs stranden tidigt på morgonen, det kvittar vilket land och hav det gäller. Efter soluppgången vaknar allt till liv och luften är kristallklar.



Fiskarna kommer in med morgonens fångst. Det är ett tungt arbete att dra upp båten och ta hand om näten.








Allt görs för hand och fisken plockas varsamt loss. 


















Näten breder ut sig längs stranden för att torka och gås igenom. Alla trasiga maskor lagas med ny tråd.
























Och rätt som det är!!!!


Vad är detta?


Mina ytterst känsliga ormantenner vaknade till liv och jag börjar se mig omkring och upptäcker inte mindre än fyra ormar i sanden.

Mitt skutt rakt upp i luften och hysteriskt viftande för att varna Lucila som var med mig var säkert en syn för gudar ;-). Hon var däremot en kall brud och tog min kamera så vi fick lite bilder medan jag försökte hitta en ormfri stig tillbaka. Vartefter veckorna gick stötte jag på ormar mest varenda morgon jag tog mig ner på stranden, och hoppade till slut bara högt en gång per orm.

Fiskarna får tydligen upp dem med näten och kastar iväg dem lite hur som helst. Många dör och resten slingrar sig tillbaka till havet. Enligt uppgift är de giftiga men jag är inte helt säker på vad som gäller. För mig spelar det ingen roll, ormar platsar inte i mitt paradis även om de tydligen tror det, så flitiga som de är på att slingra framför fötterna på undertecknad.























1 kommentar:

  1. Vilken härlig upplevelse du haft :) Så himla roligt och inspererande att läsa om dina resor !!! Kram och hoppas att allt är okej med dig och din familj.

    SvaraRadera