söndag 24 februari 2013

Tema solnedgång

Varför är vi så fascinerade av solnedgången?

Den går bevisligen ner varje kväll och ändå kan jag tillbringa en lång stund i djup förundran över skådespelet. Jag är inte ensam och nere på stranden samlas soldyrkande människor av alla nationaliteter. Fenomenet är likadant världen över och jag är inte säker på vilket land jag gillar mest, det spelar kanske ingen roll. Alla platser har sin speciella charm.


Benaulim i Goa, en plats på jorden!



Världen går sakta till ro!





























Varför inte njuta av livet från första parkett?









































Löneförmån!






lördag 23 februari 2013

Att cykla kan vara ett äventyr

Smått halvrutinerad hojåkare kanske man kan kalla sig när man tagit sig levande hem igen från diverse äventyr land och rike runt. Tja kanske det men vad är Grossglockner/Ruhr i ösregn och rusningstrafik eller Trollstigen jämfört med en liten indisk småstad? Svaret är "småpotatis" ;-)

Första veckan hyrde jag en skooter men den lämnade jag tillbaka och tog en cykel istället. Dels för att jag aldrig skulle hitta hem igen om jag vågade mig iväg för långt och dels för att det är idiotiskt att puttra runt och lata sig och därmed missa chansen att ta en lång tur på stranden.

Jag har numera en ytterst välmotionerad högertumme med rätt plingteknik för alla situationer :-> 













Tack vare tidvattnet är stranden cykelvänlig och det är bara att sätta igång åt ena eller andra hållet. Svårigheten är att veta när man bör vända för det är så underbart skönt att bara cykla på. 

Här kommer några bilder efter en morgontur med ofrivilligt höjdhopp.



















Det bästa jag vet är att ta en rejäl tur längs stranden tidigt på morgonen, det kvittar vilket land och hav det gäller. Efter soluppgången vaknar allt till liv och luften är kristallklar.



Fiskarna kommer in med morgonens fångst. Det är ett tungt arbete att dra upp båten och ta hand om näten.








Allt görs för hand och fisken plockas varsamt loss. 


















Näten breder ut sig längs stranden för att torka och gås igenom. Alla trasiga maskor lagas med ny tråd.
























Och rätt som det är!!!!


Vad är detta?


Mina ytterst känsliga ormantenner vaknade till liv och jag börjar se mig omkring och upptäcker inte mindre än fyra ormar i sanden.

Mitt skutt rakt upp i luften och hysteriskt viftande för att varna Lucila som var med mig var säkert en syn för gudar ;-). Hon var däremot en kall brud och tog min kamera så vi fick lite bilder medan jag försökte hitta en ormfri stig tillbaka. Vartefter veckorna gick stötte jag på ormar mest varenda morgon jag tog mig ner på stranden, och hoppade till slut bara högt en gång per orm.

Fiskarna får tydligen upp dem med näten och kastar iväg dem lite hur som helst. Många dör och resten slingrar sig tillbaka till havet. Enligt uppgift är de giftiga men jag är inte helt säker på vad som gäller. För mig spelar det ingen roll, ormar platsar inte i mitt paradis även om de tydligen tror det, så flitiga som de är på att slingra framför fötterna på undertecknad.























fredag 22 februari 2013

Elephanta Caves

Har du en dag över, ta en sväng ut till Elephanta Caves.  Färjorna går från Gatewayen hela dagen, det kostar ca 150 INR tur och retur och tar 45-60 min.

Jag hade två saker kvar att göra i Mumbay och hann bara med en av dem. Därför valde jag Elephanta Caves framför Crawford Market och det var det bästa jag kunde ha gjort. Dessutom har jag ju en sak kvar till nästa gång och det är ju bra ;-)

Ön ligger ca en mil utanför Mumbay och är ca 2.4 km lång med två kullar. Det finns två grupper av grottor, fem hinduiska grottor och två Buddistiska dito. De hinduiska grottorna är tillägnade guden Shiva och är möjliga att besöka.













Grottorna är ungefärligt daterade till någonstans mellan 500- till 800 år före Kristus och är helt och hållet huggna ur berget. Ön hette Gharapuri och var en hinduisk plats för tillbedjan tills Portugiserna kom 1534 och fick se den stora elefantstatyn vid entrén. Grottorna renoverades på sjuttiotalet efter en lång tid av eftersatt skötsel och listas sedan 1987 som ett av UNESCOS Världsarv.

Jag hoppade på en färja vid piren tillsammans med ett gäng lediga Indiska turister. Några Europeéer fanns med men övervägande delen var Indier som firade Valentindagen med en tur ut till ön. När jag hittade färjan passade jag på att snabbt köpa en flaska vatten och en cola på bryggan och gjorde misstaget att inte kolla av vattenflaskan direkt. Båten var på väg att kasta loss och när jag hoppat ombord och skulle öppna flaskan upptäckte jag att det var en "nit". Förmodligen påfylld, det var snyggt gjort men jag har lärt mig att se skillnaden. Som tur var fanns colan att släcka törsten med, och innehållet den andra flaskan fick duga till handtvätt.

Jag som aldrig dricker cola hemma, gillar inte ens företaget men nöden har ingen lag och den dödar allt inklusive magbaciller ;->.

















Konsten att sova gott.

Är det siesta så är det, här sover vi när det är så dags. Jag upphör inte att förvånas över dessa människors fantastiska förmåga att lägga sig rakt ner och sova gott i stort sett var som helst. En halvmeter från rusningstrafiken eller på bardisken, det verkar inte spela någon roll och jag fascineras över den totala avslappningen som omedelbart inträder.

På en tågresa hade jag en sovande man hängandes över mig med ansiktet utåt, halvt utanför översta britsen som var proppfull. Endast remmarna hindrade att han föll handlöst ner i golvet. Obekymrat sov han vidare och jag var lite orolig att han skulle börja dregla ner på oss som låg under.

Vi kan väl konstatera att kiosken var stängd för tillfället ;-)
























Färjan landar vid en lång pir, latmasken kan ta tåget. Har för mig att det kostar fem rupies.















Öns befolkning lever på turismen och stånden duggar tätt hela vägen från färjan fram till grottorna, här kan vi köpa allt från grillade majskolvar till prydnadssaker och solhattar. Jag passade på att besöka toaletten och för fem rupies tillhandahölls en bit toapapper i handen och en ren toalett.





Vägen upp till grottorna består av en lång trapp, jag minns inte hur många steg men värmen tar ut sin rätt. Den bekväme kan välja lättare sätt att ta sig upp.





















Riktigt så lat är jag inte än men suveränt om man har problem att gå.






























Ett riktigt (Ap)-liv!

Aporna hoppar runt överallt och det är bäst att hålla i godsakerna om man vill ha dem kvar.

Chipspåsar är en utmaning för både människa och apa. Hur får man upp dem egentligen?























Fundersam kille.
























Rackartyg i sinne eller bara hungriga?













Nääe den verkar ointaglig...





















Man ska inte ta för allvarligt på livet!

Det kommer ju en ny dag.


























Grottorna är outstanding!


Skapade av människohand när vi befann oss i järnåldern uppe i Norden (Vendeltiden och början på Vikingatiden).





Pelarna är renoverade nertill. man kan se de ursprungliga längst upp. Man har också lett om regnvattnet för att undvika ytterligare skador.





Alla reliefer är huggna direkt ur berget till ära av Lord Shiva och visualiserar hinduisk mytologi när den är som bäst.

Elefantstatyn finns inte kvar, den är flyttad till Victoria Gardens Zoo i Mumbay men de övriga konstverken är med några undantag riktigt välbevarade.
























Shiva Lingam representerar fysisk styrka, kosmisk skapelse, andlig kraft och livsförnyelse. Den sägs också tillsammans med Yoni representera de oskiljaktiga manliga och kvinnliga principerna för helheten i skapelsen.

 Här fick jag lite hicka mitt inne i en livfull och väldigt intensiv beskrivning av den fysiska kärleken i äktenskapet. Ibland kan man få lite mer information än man bett om ;-)

























Shiva Master of Yoga (Shiva Yogisvara) i meditation på berget Kailash.





Gudasagorna är fängslande, mitt tips är att ta hjälp av en guide som kan berätta om myten bakom de olika konstverken. Det är väl investerad tid för att få en djupare förståelse för hur saker och ting hänger ihop.






En av grottorna användes som boning och för meditation osv. Än idag praktiserar man emellanåt yoga i dessa och resonansen i bergsrummet är överväldigande. En liten övning i mantrat OM tillsammans med guiden gav mig rysningar ända in i själen. Tid och rum förvinner när vibrationerna går genom märg och ben.
















Efter en händelserik dag tar vi färjan tillbaka, när vi närmar oss Mumbay dyker Gatewayen och Thai Mahal fram ur diset.




















Nästa gång vill jag nog gärna se mer av ön, jag tackade nej till att stanna kvar och utforska resten på grund av att jag hade ett flyg att passa.





Men nästa gång då så ;-)