söndag 13 januari 2013

Goa en plats på jorden

Dagen har handlat om behovet av vila och eftertanke. När livet börjar bete som som en full karusell måste man bryta.

Här är mitt sätt.





Håll till godo!





Mellan myllret i Palolim och Colva är stranden tidvis nästan helt tom,





Här trivs jag.










Helt händelselöst är det inte.



















Man kan både leka, fiska krabbor och ta en prommis när andan faller på.


















Den här fågeln har lagt beslag på ett par kalsonger, jag tittade efter "honom" utan resultat ;-)





















Inte han heller ;-)












Ett dopp kanske?






















Undrar hur det låter hemma hos den här familjen? "Nej det är din tur att rasta buffeln idag, jag gjorde det igår"





















Hela dagen och långt in på kvällen vaktar de stranden.





















Ståndaktig.




















Och rätt som det är ;-)























Det börjar bli dags att dra sig hemåt efter en lång dag








































Pyntat och klart ;-)
Då åker vi hemåt.








torsdag 10 januari 2013

Intryck

Indien är ett land som slår en rakt i ansiktet, det är precis som jag trodde. Antingen köper man det och känner att det här måste jag uppleva och ta in eller också tar man sitt pick och pack och drar så fort tygen håller.

Jag blir kvar det är ett som är säkert.

Just nu är jag i Goa och än så länge har jag bara sett en bråkdel. Mumbay har det mesta och jag tog in på ett hotell i Colaba nära järnvägsstationen. På så sätt kunde jag traska runt och bekanta mig med staden utan att riskera att gå vilse för mycket. Colaba kan betraktas som den bästa utgångspunkten och det går utmärkt att spendera ett par dagar på att besöka marknader, museum, shoppa billiga märkesvaror och äta en bit mat på Leopolds. 

Det här är en rik stadsdel med det finns inga likheter alls med Europeiska städer, fattig och rik lever skuldra mot skuldra och familjer med småbarn sover på trottoaren och i gatukorsningar med bilar susande förbi en meter åt sidan. Jag har besökt ytterområdena och även gått runt i Dharawi som är en av värdens största slumområde och intrycken därifrån kommer att ta lång tid att bearbeta. Jag har inga foton därifrån därför att det med all rätt inte är tillåtet, vi kan väl konstatera att saker och ting många gånger är komplicerade och att ordet fattigdom kan mätas på olika sätt. 

Rikedom kan vara att ha en gammal järnsäng att sova i på trottoaren och att slippa dela toalett med 1500 andra nödiga grannar.

Här ett par ögonblicksbilder på lite av varje, det finns också ett annat Mumbay som inte kommit med på bild. Det känns inte rätt att fota det riktiga armodet, det är människor som förtjänar respekt och hjälp till självhjälp behöver komma från källor med kunskap om var det gör mest nytta.

Lite sockerrör kanske, endast en rupie!















Olika falla ödets lotter















Leopolds café har en egen historia, här kan du möta i stort sett vem som helst.














Vad hittar man på baksidan av Tai Mahal om inte Starbucks, det var knökfullt här precis som i Paris så jag knallade vidare.















Bromsskivor?




















Gå runt hörnet från huvudgatan så hamnar du i en annan värld.






















En titt ut genom fönstret på morgonen och upptäcker att grannen har toalett, männen tvättar sig på gatan och kvinnorna inomhus (om de har något).





















Den här lilla hunden vaktade en busshållsplats varenda dag, vilken skillnad mot hundarna nere på stranden i Goa.




Tvätten, här tvättas allt som lämnas in. 10 timmar om dagen sköter männen tvätteriet med begränsad vattentillgång. De kommer oftast från andra delar av Indien och jobbar ihop pengar att skicka hem. Värt att tänka på när man lämnar in kläderna till tvätt.















På andra sidan gatan som är full med uteliggare möter vi en helt annan värld, galoppbanan med vackra fullblod i fullt språng.




















Tja vad säger man, den här var ren och fin till skillnad från den västerländska toaletten på tåget med välbehövligt handtag i väggen att hänga i. Inget är som man tror. 

Same, same but different har vi upptäckt ;-)


















måndag 7 januari 2013

Pust och puh!

Har landat med kroppen, snart landar väl knoppen också!

Såå skönt!

Flyga är inte fränt men nu är det gjort, utförligare beskrivning får komma sen. En öl i Munchen hjälpte iallafall upp saken betydligt ;-)

Mumbay!

Ojojoj hela staden fullkomligt vibrerar av liv och allt därtill, här samsas fattig och rik med liv och död och allt däremellan.

Gatorna lever dygnet runt och med hjälp av tutan berättar man om vad som är på gång! Utan tutan klarar sig ingen och efter ett tag upptäcker man att detta eviga och alltjämt pågående ljudet fungerar ungefär som ett eget språk. Med ena handen på tutan tar sig bilföraren godmodigt fram, ingen panik alla på en gång och jag har efter bara fyra dagar i Mumbay upptäckt att det faktiskt  fungerar.

Med blicken rakt fram och järnkoll på trafiken slingrar de sig fram med millimeterpassning åt alla håll. En decimeter lucka utnyttjas omedelbart och filbyten sköts genom att man "knuffar" sig in med ett par cm tillgodo. Allt går blixtsnabbt och tutan talar, här kommer jag/se upp/ flytta dig lite till höger/se upp här kommer jag/ser du mig?/jag åker först/stå still/släpp in mig/NU MÅSTE JAG FRAM. Sinnesstämningen hörs tydligt och som fotgängare vänjer man sig att lita mer på hörseln än att vrida på huvudet hit och dit för då kan man råka kliva i ett hål i vägen eller på en get eller varför inte någon som ligger och sover som bäst.


Grönt ljus i Mumbay ;-)