måndag 3 september 2012

Kan man åka hoj till Falu koppargruva?


Jopp det kan man.

Kan man gå på museum med mc-ställ och stövlar?

Jo det kan man också om man vill flyta bort!

En lördag blev det av att åka till Falun. Vi hade talat om det flera gånger men inte kommit oss för och eftersom det här är en blogg för ensamåkare kan jag säga att det händer att jag bryter jag mot mina egna regler och det är rätt trevligt det med ;->

Att bara ta det lugnt när lördagen äntligen infinner sig och mysa med katten på altanen till frukostkaffet räddar hela veckan.























Det är ju bara 19 mil raka spåret och "lite till" om man väljer roligare vägar. Vi kom iväg framåt förmiddagen och tog raka spåret över Kolsva och uppåt.

Väg 250 är riktigt kul att köra med många härliga svängar och den här dagen var det loppis på macken i korsningen 250/68 mot Fagersta det var fullt med folk så vi tog en fika i solen och tittade på folk. Det är skönt att känna sig som ledighetskommittén, sånt liv skulle jag utan problem kunna vänja mig vid.


















Efter Smedjebacken blev det rätt trist transportsträcka upp för att hinna äta lite innan det var dags.




Fika i bersån


Fikat intogs i trädgården uppe vid koppargruvan.

Här hittade jag den smartaste dörrstängningsanordningen till en nätdörr, den ska jag kopiera till sovrumsdörren. Katten Nisse har nämligen inte lärt sig stänga dörrar efter sig. Det är en konst han har kvar att lära sig och jag tycker inte det verkar som att han anstränger sig över hövan och bättra sig på den punkten.

En tunn stålvajer löper mellan öglor och drar igen dörren med hjälp av en malmklump som tyngd. Enkelt är bäst och i brist på malmklumpar kan jag hänga något annat lagom tungt som drar igen dörren efter herrn.


















Och lite kultur och historia, eller oj vad varmt det är!


Muséet är klart sevärt, vi hann igenom den första delen innan värmen tog ut sin rätt. Jag höll på att få syrebrist och var tvungen att gå ut i skuggan och pusta. Puh!
















Nästa gång blir det tunn klänning och vattenflaska!

Intressant var iallafall myntutställningen, man får lära sig mycket man inte visste att man ville veta.


































Det stora raset

Midsommar 1657 var alla gruvarbetare lediga för att fira midsommar. Helgdagar, bönedagar och söndagar var lediga. Endast två dagar om året var gruvan helt tom på folk tur var väl det för på den en dagen rasade gruvan och bildade en enorm krater som kallas Stora stöten efter det. Ingen människa skadades och orsaken till raset var att man urskillningslöst urholkat marken efter jakt på mer rikedom.








































Arbetsvillkor
Det är mycket som skiljer då och nu. Idag har vi regler för i stort sett allt, hissar, ledstänger och handikappvänligt annars kan det bli böter. Igår gällde andra regler, klarade man inte hissen eller stegen var det adjöss.

För att ta sig ner till gruvan tog man antingen vägen ner ståendes på en trähink genom schaktet eller via en ihopbunden stege. Genom schaktet hoppade sex gruvdrängar upp på hinken och höll sig fast i linorna. Därefter sänktes de ner och genom att svänga hinken fram och tillbaka hoppade man av på den ort man skulle.

Linorna var tillverkade av oxhud. Långa karavaner av oxar kom upp från småland för att slaktas på plats. Köttet röktes och tyskarna som hade stort inflytande på 15 - 1600-talet lärde svenskarna att göra korv av köttet. Där har vi falukorvens för på1870-talet tog Anders Olsson upp traditionen att röka korv i sitt enkla slakteri och tjugo år senare var Falukorven född.

Linorna av oxhud var mycket tjockare än dagens kedja, hur kändes det att hänga i schaktet en tidig morgon. Sex man som håller balansen, alla bär på sin egen utrustning i form av fotogenlampa, bränsle, hackan och ev andra verktyg samt matsäck för ett långt arbetspass.


























Än slank han hit och än slank han dit


... och än slank han ......



































Stegen var för mörk för att få med på bild, när drängarna klättrade ner för stegen behövde de ha lampan tänd för att se något i mörkret. Verktyg, bränsle och matsäck skulle med på den hala och slippriga stegen. Fotogenlampan hade därför en "fågelpinne" som man kunde ta och hålla fast med tänderna. På så sätt fick man handen fri, det skedde enl. uppgift till priset av ett ögonbryn som sveddes av lågan.




Gruvan



Väl nere i gruvan som på sina ställen kunde ha en temperatur upp mot femtio grader på grund av alla fotogenlampor och andra värmekällor arbetade man fram malmen genom att hacka loss den.

Veken drogs långt upp i fotogenlampan för att kunna se bra och oset från alla lampor tillsammans med svavel, krutrök och stendamm var långt ifrån hälsosamt.

Om riskerna med att gå på toaletten  

”Det fanns inga avträden under jord. Den som behövde fick söka sig fram till någon passande plats i mörkret. 1840 skulle en man ’gå åt sidan för att göra sin tarv’ med föll därvid med nedknäppta byxor utför ett ras i ett ej övertäckt sänke. Han fick starka kontusioner, särskilt över korsryggen, och fick ligga 2 veckor på länslasarettet.” (Pontén s 244) 
”Den 27/11 1855 satte sig en gruvarbetare på stockarna vid randen av Carl Johans schakt för att ’uträtta sitt ärende’, men tog överbalansen och följde själv med de 45 famnarna ned till botten där han luxerade halskotorna och dog på fläcken.’”  (Pontén s 244) Citerat



























För att stötta taket och undvika ras användes vedklabbar. Tack vare höga halter av kopparvitriol håller sig klabbarna år efter år.




























Kungligheter och Fetmats

Fint folk behöver inte hänga i hink för att ta sig ner till gruvan och genom åren har många celebra personer besökt gruvan och ristat in sin autograf på väggen.



















Kopparvitriol har starkt konserverande egenskaper.

Fetmats syftar på en berättelse om gruvdrängen Mats som försvann i gruvan. Ordet Fet har inte samma betydelse idag som på 1600-talet. På den tiden var det en komplimang och syftade på en välbyggd och välnärd person. Fetmats var alltså en med tidens mått rätt snygg och ståtlig ung man.

1719 hittade man ett lik i gruvan, det var inte speciellt ovanligt att folk dog men den här killen kände ingen igen förrän en gammal gumma identifierade honom som sin försvunne fästman. Det var hennes trolovade som försvunnit 42 år tidigare. Det speciella med fyndet var att Fetmats bibehållit sin ungdomliga fräschör medan fästmön hade åldrats och blivit gammal.

Stackars Fetmats blev först insaltad och ställdes ut till allmän beskådan i trettio år och begravdes 1749, bara för att bli uppgrävd igen när man i Stora Kopparbergs kyrka skulle renovera golvet. Därefter placerades liket i glasmonter fram till 1930 när han äntligen fick lite ro.

Jag tror inte han var så snygg på slutet

En julgran får visa på kopparvitriolens styrka, den håller sig flera år.

Falu rödfärg känner vi ju också till.


































Arbetsmiljö igen, då och nu!

Allt trä blir med åren fullt med pålagringar, slemmigt och rätt äckligt att traska uppför trappan.

























Sägen

Hur började allt då?

Jo det sägs att vallhjonet från Torsång vandrade runt med sina getter för tusen år sedan när den vita bocken Kåre kom tillbaka med rödfärgade horn. Genom att följa efter bocken och se var han hade bökat runt i den röda myllan kom fyndigheten i dagen.























Tja det var en eftermiddag i falun det.

Vi valde en bättre väg hem ... en låååång en ;-)









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar